Artikeln “Science Education in Early Childhood Teacher Education: Putting Forward a Case to Enchance Student Teachers’ Confidence and Competence” berör lärarstudenters kunskaper kring naturvetenskap. Artikeln fokuserar på vad lärarna saknar för kunskaper inom det naturvetenskapliga området.
Resultatet visar att lärarstudenters kunskaper är dåliga och att detta påverkar deras sätt att undervisa samt att de inte utgår från elevernas erfarenheter och tidigare kunskaper. Ginner och Mattsson (2009) menar att det är viktigt att lärarna har en teknisk läskunnighet och att de bidrar till att synliggöra tekniken och dess delar. Med detta menar vi att lärare som har dåliga ämneskunskaper inte kan synliggöra tekniken på ett bra sätt eftersom lärarna inte vågar undervisa om sådant de inte kan. De vågar heller inte utgå från elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter.
Sjöberg (2005) påpekar att lärarna behöver en grund i inlärnings- och utvecklingspsykologi för att kunna bedöma vilket lärstoff som är lämplig för olika nivåer och hur dessa ska struktureras för att lärandet ska fungera. Vi anser att om lärarna har för dåliga kunskaper inom ämnet kan man inte anpassa undervisningen efter eleverna och det blir då tydligt att ämnesdidaktiken saknas precis som Sjöberg (2005) påpekar. Frågorna vad, hur och varför används då troligen inte eftersom man bara då kör sitt eget race.
Om lärarna har så dåliga kunskaper i tidiga åldrar bidrar det till att eleverna inte får någon direkt grund att stå på och när eleverna kommer upp i de senare åren blir undervisningen mer abstrakt och kan då kännas mycket svår. Detta kan bidra till att intresset för naturvetenskapen försvinner precis som Ginner och Mattsson (2009) påpekar.
Vi kan koppla ihop de två artiklarna genom att de till viss del kompletterar varandra. Den ena diskuterar vad för slags ämneskunskaper lärarna saknar (Garbett, 2003). Den andra artikeln (Yoon och Onchwari, 2006) fokuserar på vad man som lärare kan göra för att engagera eleverna på bästa möjliga sätt. I artikeln av Yoon och Onchawari (2006) visas konkret hur man exempelvis kan visa hur saker blir till och hur det hänger ihop med verkligheten, även Ginner och Mattsson (2009) påpekar att det är ett bra undervisningssätt. Vi tror att eleverna lär sig bäst på detta sätt, det vill säga att det konkretiseras. I Garbetts (2003) artikel kan vi istället se att den konkreta formen av undervisningen blir lidande då läraren själv har dålig ämneskunskap och inte vågar låta eleverna utforska och ställa frågor eftersom då eventuellt inte läraren kan svara på frågan.
Resultatet visar att lärarstudenters kunskaper är dåliga och att detta påverkar deras sätt att undervisa samt att de inte utgår från elevernas erfarenheter och tidigare kunskaper. Ginner och Mattsson (2009) menar att det är viktigt att lärarna har en teknisk läskunnighet och att de bidrar till att synliggöra tekniken och dess delar. Med detta menar vi att lärare som har dåliga ämneskunskaper inte kan synliggöra tekniken på ett bra sätt eftersom lärarna inte vågar undervisa om sådant de inte kan. De vågar heller inte utgå från elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter.
Sjöberg (2005) påpekar att lärarna behöver en grund i inlärnings- och utvecklingspsykologi för att kunna bedöma vilket lärstoff som är lämplig för olika nivåer och hur dessa ska struktureras för att lärandet ska fungera. Vi anser att om lärarna har för dåliga kunskaper inom ämnet kan man inte anpassa undervisningen efter eleverna och det blir då tydligt att ämnesdidaktiken saknas precis som Sjöberg (2005) påpekar. Frågorna vad, hur och varför används då troligen inte eftersom man bara då kör sitt eget race.
Om lärarna har så dåliga kunskaper i tidiga åldrar bidrar det till att eleverna inte får någon direkt grund att stå på och när eleverna kommer upp i de senare åren blir undervisningen mer abstrakt och kan då kännas mycket svår. Detta kan bidra till att intresset för naturvetenskapen försvinner precis som Ginner och Mattsson (2009) påpekar.
Vi kan koppla ihop de två artiklarna genom att de till viss del kompletterar varandra. Den ena diskuterar vad för slags ämneskunskaper lärarna saknar (Garbett, 2003). Den andra artikeln (Yoon och Onchwari, 2006) fokuserar på vad man som lärare kan göra för att engagera eleverna på bästa möjliga sätt. I artikeln av Yoon och Onchawari (2006) visas konkret hur man exempelvis kan visa hur saker blir till och hur det hänger ihop med verkligheten, även Ginner och Mattsson (2009) påpekar att det är ett bra undervisningssätt. Vi tror att eleverna lär sig bäst på detta sätt, det vill säga att det konkretiseras. I Garbetts (2003) artikel kan vi istället se att den konkreta formen av undervisningen blir lidande då läraren själv har dålig ämneskunskap och inte vågar låta eleverna utforska och ställa frågor eftersom då eventuellt inte läraren kan svara på frågan.
Roligt att ni tar med flera källor i ert resonemang. Begreppet "verklighet" är inte helt enkelt att använda. Hur definierar ni verklighet utifrån hur ni använder ordet i er text?
SvaraRaderaNågot som blir tydligt i er text är att det krävs goda kunskaper inom ett flertal områden för att ha möjlighet att utveckla undervisning inom naturvetenskap och teknik.